Jag börjar med en suck som snart kommer utvecklas till tårar.. 

Dom 3 senaste dagarna har mitt välmående inte varit aktuellt, inte heller glädjen.
Jag kommer aldrig mer att få känna lycka, jag kommer heller aldrig mer få skratta med hjärtat.
Det gör så jäkla ont !! Sanningen kommer alltid ikapp och slår en till golvet som samtidigt sparkar på en.. 

Jag vill att din sten ska sättas på din fina plats så du kan få vila någon gång hjärtat mitt!<3 
Jag ska köpa lite fina lyktor till dig Elliot och jag hoppas du kommer tycka om dom. Jag ska ge dig din gosekanin som spelar musik för den glömde jag ge dig. Jag vill att du ska vara trygg älskling.. 

Usch! Alltid lika svårt när man inser att den man mest älskar aldrig mer kommer finnas hos en, mitt kött och blod.. Min skapelse som jag burit.. Den som gav mig lycka och kärlek på riktigt! Tänk att du är... jaa "avliden", jag kan inte säga det andra ordet! Jag förnekar att du inte är här utan att du snart ska komma hem och krama om mamma... Men det är bara i mina drömmar jag tänker så. Det är väl det där man menar med "önsketänkande"

Mitt hjärta dunkar fortare än någonsin och jag känner mig nervös och varför vet jag inte .. Jag är osäker och rädd på samma gång. Det gör ont att andas så jag känner att min ångest är påväg! Ska mitt liv se ut på detta sätt hela mitt liv ?! 

 Ska jag föralltid få leva med detta ???