znnu en gång har jag låtit bloggen ligga på hyllan ett tag.
Jag har haft en otroligt tuff tid nu dom senaste månaderna med sjukhusbesök, intensiven och psykologer.

Men nu är jag redo att öppna denna sida igen och försöka vara aktiv då jag vet att mina tankar får komma ut och att jag mår bra av att skriva av mig.
Jag lever nu i någon slags bubbla fylld med rädsla då jag för ett par veckor fick reda på att Elliot ska bli storebror. Det är någonting vi har försökt med ett tag. Elliot tog det ca 3-4 år innan vi fick så jag har mycket svårt att bli gravid. Ett missfall, ett utomkvedshavandeskap innan vi fick våran underbara Elliot. Så vi vill att Elliot ska få ett syskon men nu när det är på kartan är jag livrädd!

Jag är rädd för vad som komma skall, jag är rädd att glädjas om detta inte gick vägen.. Jag är rädd för allt jag kan vara rädd för... Jag har betalt privat till en läkare för att göra ett tidigt ultraljud för att se så barnet levde och att allt såg bra ut, vilket gjorde att tankarna att det inte levde släppte. Men åter igen är jag rädd att det inte lever nu efter ca 3 veckor efter ultraljudet. Många tankar och funderingar snurrar runt i huvudet på mig.

Många tankar går till er där ute som mist sitt/sina barn <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla underbara människor som skriver underbara kommentarer och tar er tid till att läsa om mig, av mig !:) Jag sitter på jobbet i vanlig ordning och fyller kroppen med sån där glädje jag inte ofta känner men som jag känner idag igen.. Ja igen! Ja...

Jag kan för första gången på väldigt länge skriva ett glatt inlägg!! Jag sitter på jobbet ( i vanlig ordning ) med ett rus som går genom kroppen. Den känslan är fantastik! Jag bryr mig inte om hur länge den kommer vara, utan det jag tycker är bäst at...

Livet må lära, vissa övar och intar normerna medan andra kuggar och får leva med sitt alter ego!   Jag själv sitter på jobbet med solen skinandes genom persiennerna och tittar på en stor idol - Kjelle i "Kjelles smakresa"Slutar 23.00 och har inge...

Vart finns egentligen gränsen till vad och hur man beteer sig mot en person ? Gränsen hade jag satt för evigheter sedan när ett känsligt påstående inträffar.  Jag har fått höra mycket om min son, jag har fått höra dumma och idiotiska kommentarer oc...

Den känsla som uppstår i detta nuet är obeskrlivigt jobbig.. Jag kan inte sätta fingret på hur kan känner eller på vilket sätt. Snart kommer den dagen då mitt liv raserades för 1 år sedan, då min lycka tog stop, då jag klev in i mörkret. Från den dag...