Jag börjar med en suck som snart kommer utvecklas till tårar.. 

Dom 3 senaste dagarna har mitt välmående inte varit aktuellt, inte heller glädjen.
Jag kommer aldrig mer att få känna lycka, jag kommer heller aldrig mer få skratta med hjärtat.
Det gör så jäkla ont !! Sanningen kommer alltid ikapp och slår en till golvet som samtidigt sparkar på en.. 

Jag vill att din sten ska sättas på din fina plats så du kan få vila någon gång hjärtat mitt!<3 
Jag ska köpa lite fina lyktor till dig Elliot och jag hoppas du kommer tycka om dom. Jag ska ge dig din gosekanin som spelar musik för den glömde jag ge dig. Jag vill att du ska vara trygg älskling.. 

Usch! Alltid lika svårt när man inser att den man mest älskar aldrig mer kommer finnas hos en, mitt kött och blod.. Min skapelse som jag burit.. Den som gav mig lycka och kärlek på riktigt! Tänk att du är... jaa "avliden", jag kan inte säga det andra ordet! Jag förnekar att du inte är här utan att du snart ska komma hem och krama om mamma... Men det är bara i mina drömmar jag tänker så. Det är väl det där man menar med "önsketänkande"

Mitt hjärta dunkar fortare än någonsin och jag känner mig nervös och varför vet jag inte .. Jag är osäker och rädd på samma gång. Det gör ont att andas så jag känner att min ångest är påväg! Ska mitt liv se ut på detta sätt hela mitt liv ?! 

 Ska jag föralltid få leva med detta ???

Hej Elliot!

Denna text är till dig fast du inte kan läsa.. Men jag hoppas du hör mina tankar när jag trycker på tangenterna. 

Jag har under 2 dagar mått relativt bra och kunnat känna en gnutta glädje, men det känns olagligt på något sätt.. 
Jag har burit ditt halsband och känt någonting speciellt! Det är som om du är där, hos mig, gör mig stark.

Jag och Pappa var och tittade vart du skulle få sova. Klart var din Momma där som stöd och trygghet. Det var grymt svårt att bestäma vart du ska vila när jag inte ens har fått bestämt vilken färg du ska ha på domrosetten på den vita klänningen.. Vi fick planera din begravning instället för ditt dop och jag blir så arg varje gång jag tänker på det! 
Jag är arg för att du skulle leva om mig älskling, du skulle minnas mig som en tjatig Mamma som skämmer ut dig för dina tjejer till den dagen jag var gammal och grå, då du skulle hjälpa mig med handling osv osv .. 

Men tyvärr.. det blev aldrig så

Jag kommer aldrig få känna din lukt eller dina snabba andetag när du var hungrg men skulle rapas. 
Jag hann inte ta på dig dom finaste kläderna som jag skulle spara till ett speciellt tillfälle.
Du fick sköna kläder Elliot när du hade gått bort så ingenting skulle skava, men du fick ha på dig dom för det var dina första kläder jag köpte till dig någonsin. "Kommer han vara såhär liten?" frågade jag mig själv och liten var du 2290g 48cm kärlek. Jag var den stoltaste mamman på denna jord. 

Allting känns så overkligt, jag 22 år har gått igenom det många människor inte kommer gå genom under sin livstid. 

Nu måste Mamma gå hjärtat. Vänta på mig där uppe

Elliot med gammelmoffa <3

Jag sitter för tillfället på jobbet och har precis ätit lite middag framför tvn.

Jag har haft 2 kanon dagar nu då jag har kunnat känna en viss lugn i kroppen fast jag har jobbat hela veckan. 
Men det beror nog på att jag verkligen älskar mitt jobb. Jag slutar 20.30 ikväll och har möte imorgon kl 8.00 så efter mötet är jag ledig hela dagen men går på 15.30-23.00 pass igen !

Jag är med i en sida på FB som heter "Vi som förlorat barn" , där kan jag få stöttning och bolla mina tankar med någon som varit eller är i samma situation som mig. Jag känner ingen vilket gör att jag kan skriva vad som ligger mig i tanken utan att tveka. Det finns inga dumma frågor eller dumma svar, jag tackar alla änglamammor för det ni har gjort för mig och den styrkan ni givit! Jag är evigt tacksam. 

Anledningen till att jag inte skrivit här på ett tag är för att jag inte mått bra och inte klarat av att gå in här och se Elliot på bilderna, sedan har jag jobbat så fruktansvärt mycket nu så jag har inte haft tiden. Men känner nu att jag vill skriva av mig lite och ge en gose kram till min lille Ellebelle!

Mamma saknar dig gubben! Vill du vara hos mig inatt och ge mig lite trygghet ? Behöver det... För mitt hjärta är så nära på att gå totalt i bitar

XOXO - Marielle

Sitter just nu i ett rum med syster på sjukhuset för att invänta gynekologen.

Jag åkte in igår med smärtor i buken vilket blev en misstänkt gallsten, men hittades inga stenar under ultraljudet.

Skulle sedan in till skiktröngten men blir nu först undersökt av gyn. Dom misstänker nu en svår urinvägsinfektion och ska äta antibiotika som medföljd! Tänk att ingenting kan gå som det ska utan allt ska gå emot hela tiden!!

Jag har ont, är trött och slut i hela kroppen för all smärta men vet inte om jag får komma hem inatt heller.. En enda stor suck!! Aja.. Får tacka min käre storasyster som varit stöd hos mig under dagen<3 love u!!