Senaste inläggen

Av Marielle Forss - 20 juni 2012 12:33

Idag är det så jäkla tungt.. jag har inte efter din bortgång känns såhär! 

Jag är skakis och vet inte hur jag mår. Jag är alldeles tom och vill inget annat än att sitter här i sängen.

Jag har gråtit så mycket att jag inte har tårar kvar och jag får panikångest lite till och från.


Det enda jag kan tänka på är dig Elliot men att se dig på bilder nu gör alldeles för ont.. Jag vill ju ta mer bilder på dig och din uppväxt. Du skulle bli en sådan fin person och flickorna skulle jaga dig! Tänk att du inte är här ..


Jag trodde att allt skulle bli "bättre" med tiden men inser ganska snabbt att jag ljugit för mig själv.. Här sitter jag med en tom blick och en hjärta som dunkar i otakt för min sorg är så otroligt stor. Vad ska jag ta mig till?! Jag vill vara med dig Elliot! Önskade att du kunde hämta mig


 

I cant live without you<3

Av Marielle Forss - 19 juni 2012 22:21

Tårarna bara rinner! Elliot snälla kom tillbaka till mig! Jag klarar inte mer .. 

Jag klarar detta inte mer.. Att gråta efter dig gör så ont för jag vet att du aldrig kommer komma tillbaka till mig .. 


Kom tillbaka min underbart vackra son. du måste komma tillbaka! jag vill inte leva ett liv utan dig min vackra.. du var ju mitt allt och kände mig hel och lycklig med dig i mina armar.. och som jag väntat dig älskling! jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det här Elliot.. jag vill bara vara med dig !


 


Elliot<3


Av Marielle Forss - 19 juni 2012 18:01

Hej älskling!

Idag har dagen varit ganska bra då tiden gått snabbt eftersom pappa och jag har varit och pratat med kuratorn.

Efter det var vi in till lägenheten och jag stack in huvudet till ditt rum för att få känna din lukt! Den är så underbar.


Idag när jag tänkt på dig så har en massa glada minnen med dig ploppat upp och kan småle för mig själv hur söt du var när du skulle rapa och var så otroligt hungrig att du snuttade på mammas haka samtidigt som du flämtade i mitt öra efter mer mat. Du hade aldrig tid till att rapa eller vänta 1 sekund på maten utan allt skulle ske direkt! 

Åh vad jag saknar dig min älskade son.. 


Vill skicka en varm kram till dig gubben och jag hoppas dom tar bra hand om dig där uppe!


        


Elliot <3

Av Marielle Forss - 18 juni 2012 15:59

Tack mammas älskling för det fina vädret!


Jag har nu suttit ute länge och glassat i solen. Det bränner på kinder och armar. Så härligt !!

Det går inte en sekund utan jag tänker på dig min vackra prins.. dagarna går så otroligt sakta.

Ibland får jag dom där hemska bilderna när du inte andas längre då min panik var som värst. Det gör ont, och det känns som på något sätt att jag vill pina mig själv.. Är det ett steg i bearbetningen ?

Men sedan kommer dom glada minnena med dig och då jag var hel och lyckligast på denna jord. 


Jag tycker det är så orättvist att alla får behålla sina bebisar men du togs från mig och det gör så ont att inse att du faktiskt är borta. Men du behöver inte bara rädd hjärtat mitt att jag ska glömma dig för det kommer jag aldrig att göra!


Du var helt enkelt för vacker för jorden, men tänk vilken vacker ängel du är. Mamma blir så rädd ibland men så känns det som du är hos mig och värmer mig. Tack för det ! och tack för den tiden du gav oss med dig för det var den bästa tiden i våra liv ska du veta! 


 


Elliot <3

Av Marielle Forss - 17 juni 2012 23:44

Jag skulle göra en blogg om min sons liv och hans uppväxt. Men på hans 5 veckors dag somnade han stilla in i det som kallas "Plötslig spädbarns död" och jag gick sönder mitt hjärta brast och hela mitt liv rasade.. Om min fråga är, kan jag gå genom detta?!
Jag vill börja med att berätta att jag har fått så otroligt mkt stöd från alla! Människor jag inte har träffat eller vetat vem dom är kommer tillochmed fram till mig och berättar att dom tänker på oss. Det värmer så mycket! Och alla ni som tagit mig kontakt och berättat att ni alla tänker på oss värmer mer än vad ni tror.
Nu ska jag till det mest jobbiga angående detta och det är när jag hör min sambo skrika i panik med Elliot mot sin kropp stampar snabbt i golvet och säger "Marre jag tror inte han lever, jag tror inte han lever". Med min panik och rädsla tog jag honom i mina armar och ser att han blöder ur näsan, mitt hjärta dunkar så det gör ont. Han är så kall och har blöja. När jag lägger ner honom i soffan för att pumpa på hjärtat ser jag hur mina fingertoppar fastnar mot hans hud eftersom han var så blå och när jag skulle göra mun mot mun metoden kunde jag inte öppna hans käkar..

Jag sprang med all kraft jag hade och skrek allt jag hade "NEEEEEEEEEEEEEEJ!! mitt barn, mitt barn"
Jag gick in på toaletten för jag vågade inte titta om han var död.. Jag ringde min mamma och hon var tyst hon förstod att det jag nu skulle berätta för henne är det värsta som kan hända och då sa jag det... Mamma! Elliot är död! Paniken jag kände när mamma lägger på luren. Hon hade förstått..
Ambulansmännen kom och det var så många.. jag känner mig skyldig och sa att jag har dödat mitt eget barn.. Det är en skyldighet som mamma att känna så fick jag höra! Det är vanligt att man själv tar på sig ansvaret.
Min tro då var att han hade kvävt i madrassen och då var det vårt fel. Men dom försökte förklara för oss att det inte var så, att vi inte har dödat vårat barn.
Jag skrek till dom att dom måste ju klä på Elliot eftersom han bara hade blöja, för mig levde han! Han var ju bara kall för att han inte hade kläder på sig utan bara blöja. Dom klädde på honom och kom sedan in till köket där jag satt. Jag vågade inte titta på min underbart vackra son.. jag frågor om dom är säker att han är död och dom sa ja marielle tyvärr! är ni säkra ? säger jag i panik så tänderna darrar. Jag kan knappt få ur mig ett enda ord men försöker och säger " snälla ni, han fryser ju bara.. är ni riktigt säkra på att han är död?" och fick samma svar som sist..
Väl inne på sjukhuset fick han ett rum på barnavdelningen där han låg så vacker i vagndelen till barnvagnen med alla hans saker. Jag och min sambo satt inne i ett annat rum då jag ännu inte vågade se honom. Då kom alla nära och kära som stöttade oss. Sedan när jag tog mitt mod till att gå in i det rummet han låg i så kändes det så hemskt att se han ligga i en fin säng med sin snutte och favorittutte. Han såg så fridfull ut! han hade nästan ett leende på läpparna.. Mammas fina kille tänkte jag. Jag och min sambo fick hålla i honom och ta farväl. Det var tugnt att gå från sjukhuset utan honom .. jag grät och hade en sådan panik.. allt känder så konstigt att våran son inte skulle med oss hem. Vi har ju ett ansvar, vi ska ju mata honom, byta blöja, ge han kärlek.. inte låta han ligga på sjukhuset själv..
Man kommer hem till min mamma som jag nu bor hos eftersom jag inte klarar av att vara i lägenheten ännu..
Det är tyst och tomt.. man väntade på att man skulle få höra honom vakna så man fick ge honom mat. Men det kom aldirg och att inse att sitt underbara efterlängtade barn inte kommer tillbaka är det mest jobbiga en människa kan gå igenom. Jag och min sambo vaknade många gånger under nätterna för att ge han mat. Men så inser man ganska snabbt att det inte ska göras.. usch vad ont det gör att skriva detta men samtidigt behöver jag få ur mig detta.. därav felstavat och konstigt upplagt.

Och i detta vill jag berätta att våran son somnade stilla in i ett såkallade Plötslig spädbarns död

Mamma och Pappa gav dig din snutte så du inte skulle känna dig ensam, du har din favorit tutte så du inte behöver vara ledsen och din fina gröna filt är med så du inte fryser. Sedan den där pingusaken man hänger vid vagnen är också med dig älskling så du kan titta på något. Min älskade son Mamma och Pappa saknar dig så oerhört mycket! 
   
                
   
Elliot<3 21/4-12 - 26/5-12

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards