znnu en gång har jag låtit bloggen ligga på hyllan ett tag.
Jag har haft en otroligt tuff tid nu dom senaste månaderna med sjukhusbesök, intensiven och psykologer.

Men nu är jag redo att öppna denna sida igen och försöka vara aktiv då jag vet att mina tankar får komma ut och att jag mår bra av att skriva av mig.
Jag lever nu i någon slags bubbla fylld med rädsla då jag för ett par veckor fick reda på att Elliot ska bli storebror. Det är någonting vi har försökt med ett tag. Elliot tog det ca 3-4 år innan vi fick så jag har mycket svårt att bli gravid. Ett missfall, ett utomkvedshavandeskap innan vi fick våran underbara Elliot. Så vi vill att Elliot ska få ett syskon men nu när det är på kartan är jag livrädd!

Jag är rädd för vad som komma skall, jag är rädd att glädjas om detta inte gick vägen.. Jag är rädd för allt jag kan vara rädd för... Jag har betalt privat till en läkare för att göra ett tidigt ultraljud för att se så barnet levde och att allt såg bra ut, vilket gjorde att tankarna att det inte levde släppte. Men åter igen är jag rädd att det inte lever nu efter ca 3 veckor efter ultraljudet. Många tankar och funderingar snurrar runt i huvudet på mig.

Många tankar går till er där ute som mist sitt/sina barn <3