Den känsla som uppstår i detta nuet är obeskrlivigt jobbig.. Jag kan inte sätta fingret på hur kan känner eller på vilket sätt. Snart kommer den dagen då mitt liv raserades för 1 år sedan, då min lycka tog stop, då jag klev in i mörkret. 
Från den dagen slockande mitt liv, från att ha allt man kan önska sig och mer därtill så försvann allt - hoppet, glädjen, lyckan ... livet .. Jag sluter mina ögon som den lyckligaste i hela världen och har min underbara son brevid mig, jag vaknar upp till ett liv av helvete där jag dansar med djävulen, det var här mitt liv försvann och hjärtat slocknade..

Idag kämpas jag dagligen med tanken på hur du skulle se ut, hur du skulle vara .. Om du kunde säga mamma och förstå när jag sa "Mamma älskar dig".. Jag skulle få torka dina tårar när du grät, jag skulle få krama om dig när du kände dig otrygg, jag skulle alltid finnas här för dig och skydda dig min lilla kille.. Jag skulle få visa vad som är rätt och fel, jag skulle visa dig världen. 

Jag går genom medicineringar, rutinerade besök hos psyk, jag lever konstant med ett hjärta som slår i en tom själ..Bilderna från dommedagen, huggen i kroppen och den eviga saknaden.

Jag visste inte vad riktig lycka var innan du kom till mig, du lärde mig glädje-kärlek-lycka.. Men du har även lärt mig vad sorg och smärta är.