Sitter just nu i soffan i hopp om att inte väcka Kristoffer som sover..

Jag har under 3 nätter inte kunnat somna på eget insiativ utan fått hjälp med sömntabletter.
Även med dom har jag svårt att sova.. Jag sluter mina ögon och försöker slappna av mig tankarna till Elliot är större än någonsin! Jag kan inte slappna av då bilder från morgonen kommer upp hela tiden, men även vad jag vill säga till honom på Urnsättningen som är på Fredag. Jag hann inte ge den kärlek jag ville och vill då berätta för honom.. Men jag kan inte med ord säga det tillräckligt.. 

Jag sitter här klarvaken och känner mig helt tom. Jag orkar inte göra någonting om dagarna, jag tar inga insiativ då min motivation inte finns alls.. Jag vill bara spendera min tid med min Mamma för hon är den jag står närmast!
Allt annat är inte relevant just nu.. jag orkar inte följa upp min dosering kring mediciner(knappt så jag orkar ta dom), jag har svårt för att få aptit till att äta, jag är trött på dagarna och pigg på nätterna.. Det är inte att jag vänt på dygnet utan när jag väl vet att jag SKA sova för att det är natt så kan jag helt enkelt inte göra det... Jag blir arg på mig själv, mina tankar är bortom denna värld och glömmer allt jag ska göra. Jag får dåligt samvete för att jag inte kan umgås mer med mina vänner som verkligen stöttar mig och bryr sig om mig.. Jag vill!! Men jag orkar inte och nu får ni inte ta detta fel utan förstå mig rätt. 

Jag skulle ge min högra arm för att få energi och ork .. Jag jobbar och det är det enda som driver mig ur sängen i stort sett.. Lediga dagar spenderar jag oftast i sängen med nattlinne. Jag vill inte kliva upp då jag inte har någonting att kliva upp till! 

Nu ska jag ta en till tablett och hoppas att jag kan få slumra en liten stund inatt, det skulle uppskattas... 

Elliot<3