Alla inlägg den 17 juni 2012

Av Marielle Forss - 17 juni 2012 23:44

Jag skulle göra en blogg om min sons liv och hans uppväxt. Men på hans 5 veckors dag somnade han stilla in i det som kallas "Plötslig spädbarns död" och jag gick sönder mitt hjärta brast och hela mitt liv rasade.. Om min fråga är, kan jag gå genom detta?!
Jag vill börja med att berätta att jag har fått så otroligt mkt stöd från alla! Människor jag inte har träffat eller vetat vem dom är kommer tillochmed fram till mig och berättar att dom tänker på oss. Det värmer så mycket! Och alla ni som tagit mig kontakt och berättat att ni alla tänker på oss värmer mer än vad ni tror.
Nu ska jag till det mest jobbiga angående detta och det är när jag hör min sambo skrika i panik med Elliot mot sin kropp stampar snabbt i golvet och säger "Marre jag tror inte han lever, jag tror inte han lever". Med min panik och rädsla tog jag honom i mina armar och ser att han blöder ur näsan, mitt hjärta dunkar så det gör ont. Han är så kall och har blöja. När jag lägger ner honom i soffan för att pumpa på hjärtat ser jag hur mina fingertoppar fastnar mot hans hud eftersom han var så blå och när jag skulle göra mun mot mun metoden kunde jag inte öppna hans käkar..

Jag sprang med all kraft jag hade och skrek allt jag hade "NEEEEEEEEEEEEEEJ!! mitt barn, mitt barn"
Jag gick in på toaletten för jag vågade inte titta om han var död.. Jag ringde min mamma och hon var tyst hon förstod att det jag nu skulle berätta för henne är det värsta som kan hända och då sa jag det... Mamma! Elliot är död! Paniken jag kände när mamma lägger på luren. Hon hade förstått..
Ambulansmännen kom och det var så många.. jag känner mig skyldig och sa att jag har dödat mitt eget barn.. Det är en skyldighet som mamma att känna så fick jag höra! Det är vanligt att man själv tar på sig ansvaret.
Min tro då var att han hade kvävt i madrassen och då var det vårt fel. Men dom försökte förklara för oss att det inte var så, att vi inte har dödat vårat barn.
Jag skrek till dom att dom måste ju klä på Elliot eftersom han bara hade blöja, för mig levde han! Han var ju bara kall för att han inte hade kläder på sig utan bara blöja. Dom klädde på honom och kom sedan in till köket där jag satt. Jag vågade inte titta på min underbart vackra son.. jag frågor om dom är säker att han är död och dom sa ja marielle tyvärr! är ni säkra ? säger jag i panik så tänderna darrar. Jag kan knappt få ur mig ett enda ord men försöker och säger " snälla ni, han fryser ju bara.. är ni riktigt säkra på att han är död?" och fick samma svar som sist..
Väl inne på sjukhuset fick han ett rum på barnavdelningen där han låg så vacker i vagndelen till barnvagnen med alla hans saker. Jag och min sambo satt inne i ett annat rum då jag ännu inte vågade se honom. Då kom alla nära och kära som stöttade oss. Sedan när jag tog mitt mod till att gå in i det rummet han låg i så kändes det så hemskt att se han ligga i en fin säng med sin snutte och favorittutte. Han såg så fridfull ut! han hade nästan ett leende på läpparna.. Mammas fina kille tänkte jag. Jag och min sambo fick hålla i honom och ta farväl. Det var tugnt att gå från sjukhuset utan honom .. jag grät och hade en sådan panik.. allt känder så konstigt att våran son inte skulle med oss hem. Vi har ju ett ansvar, vi ska ju mata honom, byta blöja, ge han kärlek.. inte låta han ligga på sjukhuset själv..
Man kommer hem till min mamma som jag nu bor hos eftersom jag inte klarar av att vara i lägenheten ännu..
Det är tyst och tomt.. man väntade på att man skulle få höra honom vakna så man fick ge honom mat. Men det kom aldirg och att inse att sitt underbara efterlängtade barn inte kommer tillbaka är det mest jobbiga en människa kan gå igenom. Jag och min sambo vaknade många gånger under nätterna för att ge han mat. Men så inser man ganska snabbt att det inte ska göras.. usch vad ont det gör att skriva detta men samtidigt behöver jag få ur mig detta.. därav felstavat och konstigt upplagt.

Och i detta vill jag berätta att våran son somnade stilla in i ett såkallade Plötslig spädbarns död

Mamma och Pappa gav dig din snutte så du inte skulle känna dig ensam, du har din favorit tutte så du inte behöver vara ledsen och din fina gröna filt är med så du inte fryser. Sedan den där pingusaken man hänger vid vagnen är också med dig älskling så du kan titta på något. Min älskade son Mamma och Pappa saknar dig så oerhört mycket! 
   
                
   
Elliot<3 21/4-12 - 26/5-12

ANNONS
Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19 20
21
22
23
24
25 26
27
28 29
30
<<<
Juni 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Jag Är Änglamamma med Blogkeen
Följ Jag Är Änglamamma med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se