znnu en gång har jag låtit bloggen ligga på hyllan ett tag.
Jag har haft en otroligt tuff tid nu dom senaste månaderna med sjukhusbesök, intensiven och psykologer.

Men nu är jag redo att öppna denna sida igen och försöka vara aktiv då jag vet att mina tankar får komma ut och att jag mår bra av att skriva av mig.
Jag lever nu i någon slags bubbla fylld med rädsla då jag för ett par veckor fick reda på att Elliot ska bli storebror. Det är någonting vi har försökt med ett tag. Elliot tog det ca 3-4 år innan vi fick så jag har mycket svårt att bli gravid. Ett missfall, ett utomkvedshavandeskap innan vi fick våran underbara Elliot. Så vi vill att Elliot ska få ett syskon men nu när det är på kartan är jag livrädd!

Jag är rädd för vad som komma skall, jag är rädd att glädjas om detta inte gick vägen.. Jag är rädd för allt jag kan vara rädd för... Jag har betalt privat till en läkare för att göra ett tidigt ultraljud för att se så barnet levde och att allt såg bra ut, vilket gjorde att tankarna att det inte levde släppte. Men åter igen är jag rädd att det inte lever nu efter ca 3 veckor efter ultraljudet. Många tankar och funderingar snurrar runt i huvudet på mig.

Många tankar går till er där ute som mist sitt/sina barn <3

Hej alla underbara människor som skriver underbara kommentarer och tar er tid till att läsa om mig, av mig !:) 

Jag sitter på jobbet i vanlig ordning och fyller kroppen med sån där glädje jag inte ofta känner men som jag känner idag igen.. Ja igen! Jag har allt oftare fått denna känsla som jag bara älskar. Men detta kan snabbt gå över till ett sämre humör och allt smärtsamma känslor så jag tar vara på varje sekund jag får känna mig såhär. 

Imorgon blir det sista arbetspasset för denna vecka, sedan tar jag helg. Jag och Bubben min ska hämta hem hans lilla misse "Saphire" (som han fick av mig i födelsedagspresent) :) Det ska bli riktigt skoj av få mysa med den lilla som vi har väntat på i veckor nu! Men äntligen får hon tillbringa tid i sitt nya hem. Så ihelgen blir det soffhäng med 3 underbara tjejer och gubben. Jag hoppas på en kanon helg! :) 

 

XOXO - Marielle 

Jag kan för första gången på väldigt länge skriva ett glatt inlägg!! 

Jag sitter på jobbet ( i vanlig ordning ) med ett rus som går genom kroppen. Den känslan är fantastik! 
Jag bryr mig inte om hur länge den kommer vara, utan det jag tycker är bäst att jag verkligen kan känna denna känsla. Det är helt otroligt.. Jag har glömt bort hur det är att vara glad och rofylld. Men idag fick jag smak på det och jag försöker för allt i världen att känna såhär oftare. 

Jag gör småa framsteg, det tar tid men jag märker att det går framåt. Jag är så stolt över mig själv att jag har tagit mig såhär långt och jag kommer ta mig längre! Jag börjar bli den gamla glada och energifyllda Marielle som en gång fanns för väldigt länge sedan, en evighet faktiskt.. Underbart!

Tack för all stöttning ni ger mig som läser, skriver, ringer och prata med mig! <3

XOXO- Marielle

Livet må lära, vissa övar och intar normerna medan andra kuggar och får leva med sitt alter ego!

Jag själv sitter på jobbet med solen skinandes genom persiennerna och tittar på en stor idol - Kjelle i "Kjelles smakresa"
Slutar 23.00 och har ingenting på mig att göra imorgon vilket känns underbart då dagarna har varit bokade. 
Sova var då tanken men min käre mor behöver en kaffekompis så jag får allt ställa upp :) 

Men nu mina vänner hade jag inte mer att tillägga i detta trista inlägg men även bloggen må ha sina vackra dagar.

XOXO - Marielle

Vart finns egentligen gränsen till vad och hur man beteer sig mot en person ? 
Gränsen hade jag satt för evigheter sedan när ett känsligt påstående inträffar. 

Jag har fått höra mycket om min son, jag har fått höra dumma och idiotiska kommentarer och jag har hört oacceptabla rykten.. Men detta tar fan priset! För det första så kan inte alla tycka att jag är en stark person som är värd att vara mamma, och jag vet att alla inte tycker likadant.. men kan du inte tänka det istället för att säga det till mig?

Jag fick höra att jag och Kristoffer dödade våran son 

- Vi hade kvävt honom i ett duntäcke

- Vi hade legat på honom så han kvävdes

- Vi hade druckit oss redlös och inte hört honom skrika och av den anledningen avled han

Ok! Jag vet att Östersund vill snacka skit om folk, och jag vet att Östersund vet mer om mig själv än jag.

Men att någon går runt och hittar på ett rykte om att Kristoffer inte är pappa till Elliot är väl lite att gå över gränsen?
Du vet själv att du ljuger när du hittar på sådana idiotiska rykten, men du kan inte stå för det ! 
Vuxna människor ska sitta och kasta skit på mig och min son? Det är inte ok i mitt tycke.. 

Han kan inte ens försvara sig, jag kan inte göra något för han är död.. Må han vila i frid istället och skippa att snacka skit om känsliga ämnen..Detta är ju helt obeskrivligt sjukt . Elliot var mer lik sin far KRIsTOFFER än mig ! 

Låt mig snälla vara så jag kan få resa mig upp och kunna försvara mig själv, det ni gör är fegt! 

Ta det med mig istället för att sitta och ha mig som huvudämne i era samtal..

Den känsla som uppstår i detta nuet är obeskrlivigt jobbig.. Jag kan inte sätta fingret på hur kan känner eller på vilket sätt. Snart kommer den dagen då mitt liv raserades för 1 år sedan, då min lycka tog stop, då jag klev in i mörkret. 
Från den dagen slockande mitt liv, från att ha allt man kan önska sig och mer därtill så försvann allt - hoppet, glädjen, lyckan ... livet .. Jag sluter mina ögon som den lyckligaste i hela världen och har min underbara son brevid mig, jag vaknar upp till ett liv av helvete där jag dansar med djävulen, det var här mitt liv försvann och hjärtat slocknade..

Idag kämpas jag dagligen med tanken på hur du skulle se ut, hur du skulle vara .. Om du kunde säga mamma och förstå när jag sa "Mamma älskar dig".. Jag skulle få torka dina tårar när du grät, jag skulle få krama om dig när du kände dig otrygg, jag skulle alltid finnas här för dig och skydda dig min lilla kille.. Jag skulle få visa vad som är rätt och fel, jag skulle visa dig världen. 

Jag går genom medicineringar, rutinerade besök hos psyk, jag lever konstant med ett hjärta som slår i en tom själ..Bilderna från dommedagen, huggen i kroppen och den eviga saknaden.

Jag visste inte vad riktig lycka var innan du kom till mig, du lärde mig glädje-kärlek-lycka.. Men du har även lärt mig vad sorg och smärta är. 

Tänk om himlen hade en telefon och jag fick säga att jag älskar dig en sista gång.. 

Tänk om du varje gång låg brevid mig när jag grät och torkade mina tårar.. 

Tänk om jag skulle kunna få känna din lukt och värme nära mig för en gång, bara en gång till.. 

Tänk om ... tänk om jag kunde få leva i all evighet med dig..
Tänk då vilken evig lycka jag då skulle få känna!

Du är så långt ifrån mig men så nära

Jag kommer alltid att älska dig, men jag kommer aldrig kunna säga det så du hör

Jag kommer aldrig mer kunna få se ditt vackra ansikte, men jag har mina minnen

Min själv är borta, men mitt hjärta slår .. det slår för att aldrig glömma

Det skulle varit jag .. 

Imorse klev jag av mitt sista nattpass för veckan, 5/5 nätter gjorda sedan är man ledig tills på Torsdag så det ska bli skönt.
Jag har varit med Mor idag och druckit kaffe. Är en aning trött idag, fast mina mediciner gjorde mig så aktiv först. Kroppen vänjer sig kanske ganska stark mot dom. Men jag ska öka med en tablett till morgonmedecinen. 
Låter som någon Agda 98 som "måste ta medicinen för morgonen så man blir "frisk", glöm inte det Agda"

Lika är det när jag träffar någon nära, "Har du tagit medecinen idag" ? "Du har väl inte glömt att ta dina medeciner" 

- NEJ! Jag har verkligen inte glömt att ta mina medeciner, jag är 23 år snart och hoppas att jag iaf kan ta vara på mitt kemiska jag stoppar i mig. Men men så är det när man har tjatiga och älskvärda människor runtomkring sig!

Om drygt 1 timme ska jag och tjejerna mina vandra bort till Mor igen för att sälja dom sista 3 valparna, buhu!
Det kommer göra ont i hjärtat, men jag vet att dom kommer få det bra hos den nya familjen. 

Ja.. sedan har det inte skett så mycket mer idag för min del. Det har gått lättare idag att tänka på Elliot, jag har inte sådär ont i hjärtat eller själen när jag ser hans saker. ( Jag har dom här uppe nu pga att jag inte hittar mitt förråd ännu, till er som ifrågasätter varför jag har hans saker här när jag blir ledsen och mår dåligt över det ) så nu vet ni kära vänner!

 
XOXO - Mariele